Nostalgi från barndomen - vi som är uppväxta på 80/90-talet
-Vi som “knackade på” hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.
-Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal burkar som behöver pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummi.
-Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt.
-Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.
-Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.
-Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.
-Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.
-Vi som samlade på allt - främst kapsyler.
-Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin.
-Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i ”Berts Dagbok”.
-Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ”gömställen” som det fanns på TV.
-Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar.
-Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail.
-Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.
-Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.
-Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen).
-Vi som trodde att pins i stil med ”Rör inte min kompis” skulle förändra världen.
-Vi som använde gnuggisar dagligen.
-Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks.
-Vi som började ”va med våra polare” när det blev för ocoolt att ”leka med våra kompisar”.
-Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan.
-Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten.
-Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.
-Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.
-Vi som spelade in musik på kasettband genom radion.
-Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.
-Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.
-Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.
-Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.
-Vi som läste OÄ i skolan.
-Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.
-Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.
-Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp.
-Vi som lekte med manicklar.
-Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.
-Vi som fick fler finnar av Clearasil.
-Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.
-Vi som läste Lyckoslanten.
-Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga.
-Vi som var med på rökrutornas tid.
-Vi som drack Sunkis ur pyramidformade förpackningar.
-Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt.
-Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:orna för toalettdykare.
-Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma.
-Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem.
-Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade.
-Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson.
-Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.
-Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme.
-Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke.
-Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost.
-Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.
-Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen.
-Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på Dojan.
-Vi som var de första i backen med snowboard.
-Vi som använde telefonkort och personsökare innan mobilernas tid.
-Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.
-Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet.
-Vi som använde cykelbyxor i olika färger.
-Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.
-Vi som fortfarande säger Domus i stället för Coop.
-Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det.
-Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt.
-Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt.
-Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel.
-Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet.
-Vi som går igång på ”När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi…”.
-Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk.
-Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen.
-Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio.
-Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm.
-Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra till våra mammor.
-Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal.
-Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor.
-Vi som käkade Raider och inte Twix.
-Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på videoband.
-Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).
-Vi som hade bänkar med lock på.
-Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Känner ni igen er? Jag känner igen mig i varje punkt.
-Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal burkar som behöver pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummi.
-Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt.
-Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.
-Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.
-Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.
-Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.
-Vi som samlade på allt - främst kapsyler.
-Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin.
-Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i ”Berts Dagbok”.
-Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ”gömställen” som det fanns på TV.
-Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar.
-Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail.
-Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.
-Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.
-Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen).
-Vi som trodde att pins i stil med ”Rör inte min kompis” skulle förändra världen.
-Vi som använde gnuggisar dagligen.
-Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks.
-Vi som började ”va med våra polare” när det blev för ocoolt att ”leka med våra kompisar”.
-Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan.
-Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten.
-Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.
-Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.
-Vi som spelade in musik på kasettband genom radion.
-Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.
-Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.
-Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.
-Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.
-Vi som läste OÄ i skolan.
-Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.
-Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.
-Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp.
-Vi som lekte med manicklar.
-Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.
-Vi som fick fler finnar av Clearasil.
-Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.
-Vi som läste Lyckoslanten.
-Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga.
-Vi som var med på rökrutornas tid.
-Vi som drack Sunkis ur pyramidformade förpackningar.
-Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt.
-Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:orna för toalettdykare.
-Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma.
-Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem.
-Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade.
-Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson.
-Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.
-Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme.
-Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke.
-Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost.
-Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.
-Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen.
-Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på Dojan.
-Vi som var de första i backen med snowboard.
-Vi som använde telefonkort och personsökare innan mobilernas tid.
-Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.
-Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet.
-Vi som använde cykelbyxor i olika färger.
-Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.
-Vi som fortfarande säger Domus i stället för Coop.
-Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det.
-Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt.
-Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt.
-Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel.
-Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet.
-Vi som går igång på ”När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi…”.
-Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk.
-Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen.
-Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio.
-Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm.
-Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra till våra mammor.
-Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal.
-Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor.
-Vi som käkade Raider och inte Twix.
-Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på videoband.
-Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).
-Vi som hade bänkar med lock på.
-Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Känner ni igen er? Jag känner igen mig i varje punkt.
Kommentarer
Postat av: Louise Caroline
Haha!
Trackback
