Alice Marianne

Har precis kommit hem från hufuvstan. Luncha med mamma. Supergott och blev supermätt. :) Mycket trevligt!

På tåget hem (hon jobbar ju där så åkte hem själv) knackade någon mig på ryggen. Vände mig om och vem stod inte där! Olga! Min allra allra bästa bästis från åk 1-6. Blev måttligt förvånad må jag säga. Bara stirrade. OLGA?!! Va?! Vi har inte träffats eller öht hör av varandra på 3 år. Och åren innan dess har vi bara hörts på msn eller träffats någon enstaka gång. Allt kändes precis som då, när vi var små och vårat största intresse var hästar. Bara lite äldre och lite mognare, och lite andra intressen ;) Underbart kul att se henne i varje fall. Underbart fin människa. Så nu blir det att återuppta kontakten, definitivt. Och se till att hålla den också :)
Imponerad blev jag också när hon berättade att hon hade mönstrat förra veckan och låg på "nivå" 7. Medel för tjejer är 2 och medel för killar är 6! Att ha bättre än killarna i snitt är inte dåligt!! Men sen tränar hon massa kampsporter i och för sig också, men ändå.


Vänner är som stjärnor;
"Du ser dem inte alltid.
Men vet att de finns där ändå".



//Marianne